Hestey träningsblogg

Jag är född och uppvuxen i Göteborg. Sommaren 2005 flyttade jag til Island och idag är jag även isländsk medborgare. Jag hade drömt o matt gå på Hólar i flera år och det var framför allt det som fick mig att ta steget att flytta till Island. Idag är min dröm uppfylld och jag är examinerad ridlärare, tränare och unghästtränare från Hólar.

Jag har arbetat på ett par olika träningsstall på Island, bl.a. hos Einar Öder Magnússon och Svanhvít Kristjánsdóttir i Halakot, hos Hinrik Bragason och Hulda Gústafsdóttir på Árbakka, hos Kristbjörg Kristinsdóttir och Agnar Róbertsson på Jaðar och hos Siguroddur Pétursson och Ásdís Sigurðardóttir när de var på Jaðar. I fyra år arbetade jag hos Gísli Gíslason och Mette Mannseth på Þúfum och sist arbetade jag hos Sigurbjörn Bárðarsson på Oddhóll.

Hösten 2012 råkade jag ut för en mycket allvarlig olycka som gjorde att jag inte kunde fortsätta att arbeta med mitt drömjobb. Jag satt i ca ett år i rullstol och tog mig sakta men säkert med hjälp av ett hårt rehabiliteringsprogram, samt rollator och kryckor tillbaka till att kunna gå vanligt igen. Mitt häst intresse har sedan jag kan minnas alltid varit stort och är fortfarande även om jag inte kan arbeta med hästar på heltid och på samma sätt som förut.

Våren 2014 började jag att kunna rida en häst utan att behöva få hjälp. Det var en stor lycka och frihets känsla att kunna göra det.

Idag klarar jag av att rida två – hästar om jag har en bra dag men sedan sätter värk och trötthet stopp. Jag kämpar för att kunna träna hästar igen men kommer förmodligen aldrig att bli som jag var innan min olycka, men jag försöker att göra det bästa av det som jag har och är otroligt tacksam för allt som jag har och allt som jag fått tillbaka.

Olyckan och allt som jag har gått igenom pga av den har gjort att jag fått en ny inställning till livet samt fått erfarenheter som ger mig mer livskvalitét idag. Jag har lärt mig mycket och har öppnat ögoen för saker som jag inte såg innan olyckan. T.ex. hur värdefullt det är att ha en frisk kropp och att det inte är en självklarhet. Jag hoppas att jag kan dela med mig av saker som jag har lärt mig och hjälpa andra.

Jag hade en sådan tur att lära känna Agla våren 2014 och jag ser fram emot allt som vi kommer att uppleva och göra. Vi slog i hop oss med Frederike och tillsammans startade vi upp Litli Mosi som är en liten del av Hestey. Att arbeta med Hestey och Litli Mosi ger mig en chans att arbeta med hästar för fullt fast på ett annat sätt än förrut.

“När en dörr stängs öppnas en annan!”

Hver er Anna Rebecka Einarsdóttir ?

Ég er fædd og uppalin í Svíþjóð, en hef verið búsett á Íslandi frá árinu 2005. Í dag er ég íslenskur ríkisborgari.

Draumur minn um að háskólamennta mig í reiðmennsku og vera í nálægð við íslenska hestinn dró mig til Íslands. Sá draumur hefur orðið að veruleika og ég er útskrifuð sem reiðkennari og þjálfari ásamt því að hafa tamningapróf frá Háskólanum á Hólum.

Ég hef starfað á nokkrum tamningastöðum á Íslandi, meðal annars hjá Einari Öder Magnússyni og Svanhvíti Kristjánsdóttur í Halakoti, Hinriki Bragasyni og Huldu Gústafsdóttur í Árbakka, Kristbjörgu og Agnari á Jaðri og Siguroddi Péturssyni þegar hann var þar. Ásamt því hef ég unnið í fjögur ár á tamningastöðinni að Þúfum hjá Gísla Gíslasýni og Mette Mannseth. Síðast starfaði ég svo hjá Sigurbirni Bárðarsyni á Oddhóli.

Haustið 2012 lenti ég í mjög alvarlegu slysi á hestbaki. Það setti verulegt strik í reikninginn og gerði mér ekki kleift að halda áfram að starfa sem tamningamaður. Við tók langt og strangt endurhæfingarferli. Fyrsta árið eftir slysið eyddi ég í hjólastól, en ég gat ekki hreyft líkamann frá toppi til táar fyrstu mánuðina. Árið eftir var ég farin að styðja mig við göngugrind og síðan tók við tímabil sem ég studdist við hækjur og geri af og til enn. Hestaáhuginn hefur fylgt mér stöðugt, en þó svo að ég geti ekki starfað sem tamningamaður eða í fullu starfi við þjálfun hrossa, þá reyni ég að finna leið til að tengjast íslenska hestinum. Vorið 2014 byrjaði ég aftur að þjálfa hross, en einungis einn hest og það var mikil ánægja sem fylgdi því. Ég á enn margt óunnið, þar til ég verð nægjanlega heilbrigð og fullfær um að þjálfa hesta. Ég þarf því að gera eitthvað nýtt og gera það besta úr því sem ég hef í dag.

Ég hef öðlast nýja þekkingu og reynslu í sambandi við slysið mitt og hef notið þess að kynnast nýju fólki. Sýn mín á lífið er breytt og ég vona að ég geti deilt einhverju af því sem ég lærði, með ykkur.

Ég var svo heppin að kynnast Öglu vorið 2014 og fá tækifæri til að taka þátt í þróun hugmyndar hennar að þessari vefsíðu. Á leiðinni bættist Frederike Laustroer í þetta ferðalag okkar og út úr því samstarfi hefur þróast fræðsluvefurinn Litli Mosi fyrir börn. Ég er mjög spennt að sjá hvert þetta mun leiða og hvaða verkefni við munum þróa áfram úr þessu. Þetta er frábært tækifæri fyrir mig að geta verið “á kafi” í hestum þar sem líkaminn er ekki lengur nógu heilbrigður fyrir tamningastarfið. Það er oft talað um að þegar ein dyr lokast, þá opnast aðrar!

Það á svo sannarlega við í mínu tilfelli.

#träningmedhekla